Medan Singapore stod inför en stor omställning i och med självständigheten gick världsekonomin spikrakt uppåt, vilket gjorde att Singapore industrialiserades rekordsnabbt och sågs sedan som ett ekonomiskt under. Landet blev snabbt det finansiella centrum både regionalt och internationellt som det är idag.
Trots att Singapore inte haft många naturtillgångar är de idag en industrination med hjälp av välutbildade arbetare, en välplanerad infrastruktur, ett effektivt ekonomiskt styre och framförallt sitt geografiska läge och naturliga djuphavshamn.
De är alltså i princip helt utan naturtillgångar 
då ön är mindre än Öland. Det enda man har är lite granit och sand. Man måste till och med importera vatten för att befolkningen ska överleva. Den energi man haft på ön har drivits av olja som man importerat. Men sedan början på 1990-talet har man satsat mer och mer på naturgas som huvudsaklig energikälla för hela landet.
Singapore har även blivit ett lämpligt centrum för oljeraffinering och handel i och med de lokala tillgångarna på olja.
År 1996 slutade Singapore ses som en utvecklingsstat efter att många multinationella företag etablerat sig i landet. Man hade även satsat hårt på servicenäringen och utvecklat handeln, transporter inom landet och framförallt turism sedan början av 1990-talet.