Singapores ekonomi idagSingapores ekonomi idag
Om SingaporeOm Singapore
Tidig historia
Den första gången Singapore nämns är unde rtidigt 200-tal i kinesiska skrifter. På 600-talet var ön Singapore en av utposterna i det så kallade Srivijaya-imperiet på Sumatra, vilket var en stormakt som blomstrat tack vare handelsnätverket längs hamnar och ständer runt de malajiska öarna. Öns ursprungliga namn var Temasek, vilket på javanesiska betyder havsstad.
Temasek var en betydande handelsstad i och med att de flesta handelsskepp mellan Ostasien och västerländska länder gick genom Malackasundet. Handelsmännen var ute efter lyxiga och exotiska varor så som sandelträ och kryddor. Man insåg att den livliga genomfarten innebar en stor ekonomisk fördel för härskarna på Sumatra och Malackahalvön och det var Srivijaya-imperiet som var först med att införa tull i området.
Det sägs att staden Singapura etablerades år 1299. Prins Sang Nila Utama av Sumatra ska ha jagat hjort och dylikt på en närliggande ö och han klättrade då högt upp på ett berg när han förföljde en hjort och sedan upp på en ännu högre sten när han inte längre kunde se sitt tänkta byte. Därifrån ska han ha sett ön Temasek och genast velat åka dit. Han hade lastat ett skepp och började resan då det blåste upp till storm på havet. Han tog beslutet att kasta allt överflödigt överbord men stormen fortsatte och de var på väg att gå under. Så prinsen kastade även sin krona över bord som ett offer till havet och genast ska stormen ha avtagit och de kunde i lugn och ro fortsätta sin färd fram till ön.
Väl framme på ön började prinsen och hans män jaga igen och denna gång såg han ett djur han aldrig tidigare sett, en best med rödbrun päls och svart nacke som snabbt försvann in bland träden vid en flod. Han fick sedan förklarat för sig att det han sett var ett lejon. Prinsen tog detta som ett gott omen och valde att börja bygga en stad på ön som skulle få namnet Singapura, vilket på sanskrit betyder lejonstaden. Senare bestämdes att hela ön skulle döpas om till Singapura.
Sang Nila Utama, senare även känd som Sri Teri Buana, dog år 1347 och efterträddes då av sin son Sri Wikrama Wira.
I slutet av 1300-talet blev Kungadömet indraget i ett krig mellan dåvarande Thailand (Siam) och Majapahit, ett kejsardöme på Java. Staden förstördes under kriget och ön blev ödelagd.
Mot slutet av 1700-talet blev Singapore intressant för britterna som under den tiden kolonialiserade Indien och ville utöka sin handel med Kina. År 1819 kom en man vid namn Thomas Stamford Ruffels från det brittiska Ostindiska kompaniet till ön och fick tillåtelse att bygga upp en handelsstation för handeln mellan britterna och Kina. Handelsstationen blev snabbt populär även för arabiska, europeiska, kinesiska, indiska, javanesiska och thailändska handelsmän som la till i hamnen på ön för att byta varor med varandra. Den lilla handelsstationen växte och blev en mycket framgångsrik frihamn med fri invandring. Detta lockade människor från framförallt Kina, Indien, Indonesien, Sri Lanka (då Ceylon) och Malackahalvön till Singapore för att dra nytta av de goda ekonomiska förutsättningarna den lilla frihamnen hade att erbjuda.
Britternas kolonialisering och nederlag
Det Ostindiska kompaniet bildade en administrativ enhet vid namn The Straits Settlement år 1826 för att man ville slå ihop Singapore, Penang och Malacka. Dessa tre områden styrdes då mer lokalt från brittiska kolonier i Indien. Under 1932 hade Singapore blivit huvudbosättningen bland dessa tre bosättningar och ön var en mycket viktig militärbas och handelsplats längs handelsrutterna till och från Kina.
Britterna miste sitt handelsavtal med Kina ungefär tio år senare och då minskade intresset för Singapore. Men folk fortsatte bosätta sig där, framförallt kineser. Däremot blev de europeiska handelsmännen på ön frustrerade över den oordning som trädde fram efter att britterna slutat styra ön. Men då ön fortfarande var en brittisk koloni beslutades det år 1867 att ön skulle falla in direkt under styret i London, England istället för de brittiska kolonierna i Indien.
Handeln på ön tog fart igen år 1869 då Suezkanalen öppnades och skepp från Europa började strömma in i området för att byta till sig exotiska varor. Singapores strategiska placering vid Malackasundet gjorde att många handelsfartyg gick i hamn där. Många stora banker etablerade sig på ön och gjorde den ännu mer attraktiv för människor att bosätta sig där.
Vid 1900-talets början var Singapore regionens finansiella och kommersiella centrum. Men med den tilltagande ekonomin blev fördelningen av de ekonomiska framgångarna ojämn och orättvis.
År 1929 drabbades hela världen av den stora depressionen och Singapore drabbades hårt. Den fria invandringen upphörde och man införde kvotering av kinesiska män. Däremot fanns inga restriktioner mot kvinnor, vilket ledde till att nya familjer började skapas och en naturlig befolkningstillväxt tog fart.
Under andra världskriget attackerades Singapore av Japan. De japanska styrkorna kom in i landet från norr, vilket chockade de brittiska arméerna på plats som hade förväntat sig en attack från havet i söder. Trots att britterna hade 85.000 soldater på plats kunde de inte stå emot japanernas styrkor på cirka 30.000 män. De flesta av de brittiska soldaterna var nyrekryterade lokalbor som saknade både erfarenhet och utrustning medan majoriteten av de japanska soldaterna var veteraner som tidigare utkämpat krig i Kina och Indokina. När ungefär hälften av de brittiska arméerna hade utplånats fick de retirera till stadens centrum som ett sista försök att stå emot japanernas attacker. Japanerna hade lyckats få in stridsvagnar på ön och britterna hade inget att sätta emot det.
Britterna gav upp den 15:e februari 1942 efter att de inte kunnat stå emot japanernas attacker från både land och luften. Detta i kombination med brist på mat och ammunition gjorde situationen för svår för dem.
Efter andra världskriget
När andra världskriget tagit slut och de allierade vunnit återlämnade japanerna Singapore till den brittiska militären, som sedan styrde över ön till 1946 då Singapore blev en brittisk kronkoloni, vilket fråntog militären dess rättigheter att styra över ön. Men singaporianernas tillit till det brittiska styret hade minskat avsevärt.
År 1959 beslutades det att Singapore skulle få inre självstyre och vid det första valet om en ny författning fick det då vänsterpolitiska partiet Folkets aktionsparti (PAP) 43 av 51 platser och bildade då en regering med Lee Kuan Yew, partiledaren, som premiärminister.
Den nybildade regeringen lade fokus på att försöka bli mindre beroende av handel och anlade då ett stort industriområde och lockade stora företag och investerare med låga skatter. Regeringen var framförallt ute efter att locka arbetskraftsintensiv industri för att minska den stora arbetslösheten på ön och för att dra in pengar som senare kunde användas till utbildning och bostäder.
För att utöka hemmamarknaden föreslog PAP en sammanslagning med Malaysia, också för att förhindra att kommunistiska krafter inom partiet tog över för mycket. Vid en folkomröstning röstade man för att gå med i den Malajiska federationen. De gick då med men snart uppstod problem med den federaliska regeringen i den Malajiska federationen. Man anklagade varandra för att lägga sig i varandras beslut och angelägenheter vilket ledde till bråk mellan malajer och kineser i Singapore. Det slutade med att man gick ur den Malajiska federationen och fick, officiellt mot regeringens vilja, den 9:e augusti 1965 bilda en självständig republik.
Yusof Bin Ishak blev president medan Lee Kuan Yew behöll sin post som premiärminister.
Singapore stod då som en självständig nation med en liten hemmamarknad, utan naturresurser och med etniska och politiska motsättningar.
Regeringen gjorde vad de kunde för att bilda en nationell identitet genom att integrera folkgrupper i bostadsområden och i skolorna samtidigt som man försökte locka utländska investerare med förmånliga villkor.
Uppbyggnaden av landets ekonomi
Medan Singapore stod inför en stor omställning i och med självständigheten gick världsekonomin spikrakt uppåt, vilket gjorde att Singapore industrialiserades rekordsnabbt och sågs sedan som ett ekonomiskt under. Landet blev snabbt det finansiella centrum både regionalt och internationellt som det är idag.
Trots att Singapore inte haft många naturtillgångar är de idag en industrination med hjälp av välutbildade arbetare, en välplanerad infrastruktur, ett effektivt ekonomiskt styre och framförallt sitt geografiska läge och naturliga djuphavshamn.
De är alltså i princip helt utan naturtillgångar då ön är mindre än Öland. Det enda man har är lite granit och sand. Man måste till och med importera vatten för att befolkningen ska överleva. Den energi man haft på ön har drivits av olja som man importerat. Men sedan början på 1990-talet har man satsat mer och mer på naturgas som huvudsaklig energikälla för hela landet.
Singapore har även blivit ett lämpligt centrum för oljeraffinering och handel i och med de lokala tillgångarna på olja.
År 1996 slutade Singapore ses som en utvecklingsstat efter att många multinationella företag etablerat sig i landet. Man hade även satsat hårt på servicenäringen och utvecklat handeln, transporter inom landet och framförallt turism sedan början av 1990-talet.
Singapores ekonomi idag
Idag ses Singapore som Sydostasiens ledande finanscenter. Man är dock väldigt beroende av utrikeshandel då Singapore fungerar som ett handelscenter där majoriteten av varorna är tillverkade i andra länder och enbart passerar Singapore på vägen till köparen.
Tidigt under 2010-talet var Singapore världens snabbast växande ekonomi då man noterade en tillväxt på 19,3 procent under årets andra kvartal jämfört med föregående år då många länder redovisade sin BNP-utveckling för den aktuella tiden. Man slog till och med Kina som enbart redovisat en tillväxt på 10,3 procent.
Man har satsat hårt på att utveckla nano- och bioteknologi samt den farmaceutiska industrin där man möter konkurrensen från omvärlden och är världsledande inom områdena i och med att Singapores lagstiftning är väldigt liberal när det kommer till forskning av till exempel kloning och stamceller.
En stor del av landets ekonomi kommer från turismen och har på senare tid blivit ett mycket populärt resmål. Många turister dras till landets kulturella mångfald som avspeglar mer än 200 års historia av brittisk kolonialisering och sedan invandring från indiska, malajiska, kinesiska, arabiska och euroasiatiska grupper.
Ett populärt turistområde är Orchard Road-distriktet som är fullt av shoppingcentrum och hotell.
Andra populära turistmål är Sentosaön och Singapore zoo. För att ytterligare öka turismen byggdes två casinon år 2005.
Allmän fakta om Singapore
Singapore är ett land som består av en huvudö och cirka 60 omkringliggande småöar söder om Malaysia. Landets huvudstad heter Singapore och utgör majoriteten av ytan på huvudön. Hela landets totala landyta är 697 kvadratkilometer. Öns gränser består främst av byggda hamnar och träskdräneringar. Singapore befolkas av ungefär 5,7 miljoner människor, majoriteten har kinesiskt ursprung men man försöker skapa en nationell identitet och ett multietniskt samhälle är något som uppmuntras.
Man talar främst engelska, malajiska, kinesiska och tamil i Singapore. Majoriteten av lokalinvånarna talar malajiska.
Landets regering arbetar för harmoni mellan olika trosanhängare och man uppmuntrar olika religioner så länge de inte utmanar staten. Man försöker trots det främja konfucianismen, en kinesisk vishetslära, och dess positiva ledord så som flit och lydnad snarare än det västerländska inflytandet som regeringen anser vara för individualistiskt och odisciplinerat. Den största religionen i landet är buddhism.
På pappret är Singapore en parlamentarisk demokrati men Folkets aktionsparti (People’s action party/PAP) har regerat landet sedan 1950-talet med premiärministern i spetsen. De har ett stort inflytande över landets politiska system men också över massmedia och internet. Landets president blev direktvald efter att en grundlagsändring från 1993 trätt i kraft, men trots detta är presidentens makt väldigt begränsad.
Singapore har väldigt stränga lagar vilket lett till att landet är väldigt rent och välordnat. Deras narkotikalagar är bland de strängaste i världen då man kan få dödsstraff om man försöker smuggla 15 gram eller mer av till exempel heroin. På senaste tiden har man även avrättat utlänningar och turister som hittats med narkotika på sig eller som försökt smuggla in narkotika i landet.
Det är även olagligt att ta med tuggummi in i landet och det är strängt förbjudet att spotta på gatorna.
Att bo i Singapore
Livskvaliteten i Singapore är mycket hög jämfört med närliggande länder och det är det enda land från tropikerna som tagit sig in på olika topplistor för högst livskvalitet i världen. Detta beror på att landet är ett av världens rikaste och man har en väldigt låg kriminalitet till följd av de stränga lagarna.
Då Singapore är en väldigt liten ö bor många tätt inpå varandra i höga lägenhetshus. Man får en storstadskänsla utan att staden är alltför stor och det är alltid nära till vattnet oavsett var på ön man befinner sig.
En sjättedel av befolkningen tjänar cirka 1 miljon dollar per år så det är ett väldigt rikt land med många rika människor. Detta har också lett till att det mesta i landet är väldigt dyrt. Framförallt bilar är väldigt dyra att köpa och även matvaror i supermarkets är dyra då i princip allt är importerat från andra länder.
Medellivslängden i landet är ungefär samma som i Sverige, runt 83 år, vilket är betydligt högre än i grannländerna. Man har även statligt subventionerad sjukvård som tillhör Sydostasiens främsta och även en väl utbyggd privatsjukvård, i synnerhet den primära sjukvården. Landet har ett av väldens lägsta spädbarnsdödligheter.
Vill du veta mer eller om du har frågor eller funderingar är du välkommen att kontakta oss här.