Tidig historia

Den första gången Singapore nämns är unde rtidigt 200-tal i kinesiska skrifter. På 600-talet var ön Singapore en av utposterna i det så kallade Srivijaya-imperiet på Sumatra, vilket var en stormakt som blomstrat tack vare handelsnätverket längs hamnar och ständer runt de malajiska öarna. Öns ursprungliga namn var Temasek, vilket på javanesiska betyder havsstad.

Temasek var en betydande handelsstad i och med att de flesta handelsskepp mellan Ostasien och västerländska länder gick genom Malackasundet. Handelsmännen var ute efter lyxiga och exotiska varor så som sandelträ och kryddor. Man insåg att den livliga genomfarten innebar en stor ekonomisk fördel för härskarna på Sumatra och Malackahalvön och det var Srivijaya-imperiet som var först med att införa tull i området.

Det sägs att staden Singapura etablerades år 1299. Prins Sang Nila Utama av Sumatra ska ha jagat hjort och dylikt på en närliggande ö och han klättrade då högt upp på ett berg när han förföljde en hjort och sedan upp på en ännu högre sten när han inte längre kunde se sitt tänkta byte. Därifrån ska han ha sett ön Temasek och genast velat åka dit. Han hade lastat ett skepp och började resan då det blåste upp till storm på havet. Han tog beslutet att kasta allt överflödigt överbord men stormen fortsatte och de var på väg att gå under. Så prinsen kastade även sin krona över bord som ett offer till havet och genast ska stormen ha avtagit och de kunde i lugn och ro fortsätta sin färd fram till ön.

Väl framme på ön började prinsen och hans män jaga igen och denna gång såg han ett djur han aldrig tidigare sett, en best med rödbrun päls och svart nacke som snabbt försvann in bland träden vid en flod. Han fick sedan förklarat för sig att det han sett var ett lejon. Prinsen tog detta som ett gott omen och valde att börja bygga en stad på ön som skulle få namnet Singapura, vilket på sanskrit betyder lejonstaden. Senare bestämdes att hela ön skulle döpas om till Singapura.

Sang Nila Utama, senare även känd som Sri Teri Buana, dog år 1347 och efterträddes då av sin son Sri Wikrama Wira.

I slutet av 1300-talet blev Kungadömet indraget i ett krig mellan dåvarande Thailand (Siam) och Majapahit, ett kejsardöme på Java. Staden förstördes under kriget och ön blev ödelagd.

Mot slutet av 1700-talet blev Singapore intressant för britterna som under den tiden kolonialiserade Indien och ville utöka sin handel med Kina. År 1819 kom en man vid namn Thomas Stamford Ruffels från det brittiska Ostindiska kompaniet till ön och fick tillåtelse att bygga upp en handelsstation för handeln mellan britterna och Kina. Handelsstationen blev snabbt populär även för arabiska, europeiska, kinesiska, indiska, javanesiska och thailändska handelsmän som la till i hamnen på ön för att byta varor med varandra. Den lilla handelsstationen växte och blev en mycket framgångsrik frihamn med fri invandring. Detta lockade människor från framförallt Kina, Indien, Indonesien, Sri Lanka (då Ceylon) och Malackahalvön till Singapore för att dra nytta av de goda ekonomiska förutsättningarna den lilla frihamnen hade att erbjuda.